Jämlika barnböcker?

Jag har ju glömt att säga någonting om det intressanta seminariet jag var på i torsdags: ”Kan en barnbok vara jämställd?”. Moderatorn, Katti Hoflin, ville gärna att frågan ”Måste en barnbok vara jämställd?” skulle besvaras, men panelen* var ovilliga att svara ja eller nej. Hoflin verkade själv få rysningar av 70-talslitteraturen, som inte var rädd för att vara helt überpolitisk (jag föddes 3 dagar innan 80-talet, så what do I know?) och ville framhålla författarnas konstnärliga frihet. Jag höll till viss del med Kristina Henkel som menade att alla val man gör som författare till viss del är politiska, för även om man inte försöker skriva politiskt, blir det en politisk fråga eftersom man skriver om en viss föreställningsvärld, och att även normen är ett politiskt val (ja, allt är tydligen politik).

Jag tycker inte att en barnbok måste vara jämställd, mer än att en vuxenbok behöver vara det, men jag tycker att litteraturen för barn ofta speglar en viss typ av barn och att identifikation inte är nödvändigt jämt, men viktigt ibland (alltså, förstår ni hur jag menar där? Klart man kan ”resa i litteraturen” ibland – jag älskar ju att läsa om NY till exempel – men det finns ju en tjusning i att kunna identifiera sig med huvudpersonen i den bok man läser och det vore ju synd om man aldrig någonsin fick ta del av den upplevelsen).

Jag tycker inte att barnboken måste vara jämställd, men jag önskar att barnlitteraturen uppvisade fler verkligheter och att vuxna slutar vara så rädda för att vara goda förebilder för barn och också för att skriva om goda förebilder. Spegelneuronen har jag precis lärt mig är unik för vår art (och apor?) och det skulle inte skada om vi utnyttjade den lite oftare. Allting behöver inte vara antingen Pippi eller Olivia från Bolivia. Ibland kanske man kan skriva om någonting lite mitt emellan. Som kanske han Kenta och barbisarna (Pija Lindenbaum)?

* = panelen bestod av Per Gustavsson, Ana Udovic och Kristina Henkel.

4 reaktion på “Jämlika barnböcker?

  1. Det jag blir trött på är att så lite av den internationella barnlitteraturen handlar om flickor öht utom böcker som är superflickiga. Gäller även t ex Disney-filmer etc. Skule tippa på att mellan 25 och 30 provent av de mer framträdande rollerna i böckerna innehas av flickor/kvinnor. Allt från Harry Potter/Spiderwick till Micke och Molle. Alla monster och sagoväsen är by default manliga. Om de inte är mammor.

  2. Jag är mycket kritisk till den bild av flickor som vi erbkider våra döttrar att identifiera sig med: En figur i en bilderbok måste antingen ha kjol eller långa ögonfransar för att man inte automatiskt ska ta den för en pojke. När det gäller ej illustrerade barnböcker finns det inga ”neutrala” sådana (som riktar sig till både flickor och pojkar), med flickor i huvudrollen. Har dom det blir de alltid klassade som ”tjejböcker” och ratade av killar. Vill man nå alla barn (som JK Rowling) så utser man Hermione till bisittare och Harry till titel och omslag.
    Flickor lär sig snabbt att komma i andra hand…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>