Bokmässan enligt Helena

Bäst: Mitt möte med Christine Falkenland. Förhandsvisningen av ”Låt den rätte komma in”. Hanif Kureishi. Carl-Henning Wijkmark. Våfflorna på hotellfrukosten. Alla intressanta seminarier. Att John Ajvide Lindqvist vann GP:s litteraturpris. Att få hänga med alla fina bokhoror flera dagar i rad. Bloggträffen på Incontro. Min eminenta roomie Johanna K.

Sämst: Trängseln, som stundtals var helt olidlig. Alla sega människor som envisades med att stanna upp och orsaka allmänt kaos på mässgolvet. Kan vi inte inrätta något slags system till nästa år? En fast lane eller motsvarande?

Favoritmonter: Uppsala English Bookshops monter. Livsfarlig ur ekonomisk synpunkt, men späckad med anglosaxisk måsteläsning. Hoppas ni inte missade de fina Penguin-muggarna! Måste även ge en eloge till Axess’ monter pga de ofantligt sköna sofforna.

Antal räkmackor: Två stycken, båda himmelska (no pun intended). Enligt servitören säljs ca 145 000 räkmackor på Heaven 23 per år. Hur många av dessa som säljs under bokmässan kunde han inte svara på.

Fysiska men: Röda, ömma axlar pga blytung dator. Svullna fötter och en och annan huvudvärksattack.

Snyggast: Malena Rydell är nästan surrealistiskt vacker, upptäckte jag när vi åkte hiss tillsammans. Och begåvad som få. Now that’s just greedy.

Roligast: Denise Mina.

Läskigast: Bob Hansson. Läskigare än Twin Peaks-BOB, nästan.

Sötaste paret: Herr och fru Ajvide. Alltid lika uppslukade av varandra, det är helt hjärtevärmande att se dem.

Största snackisen: Lizas agentbyte. Det ämnet höll i fyra dagar.

Största besvikelsen: Sigges svitfest. Sure, det var kul att bli bjuden, men väl på plats ville jag bara hem, bort från grupperingar, inbördes beundran och känslan av att vistas på nåder bland klassens coolaste. Helt obekväm stämning, fast felet kan ha varit åtminstone delvis mitt. I don’t do crowds, särskilt inte i kulturelitmiljö.

Ångrar 1: Att jag släpade med mitt schabrak till dator istället för att hålla till godo med de stationära datorerna i pressrummet.

Ångrar 2: Att jag helt glömde bort bokförlaget Tranans monter. Skulle ju bunkra Clarice Lispector och utomeuropeisk litt!

Läsning: 170 sidor ”The Lace Reader”. Inte så pjåkigt med tanke på att jag stöp i säng de flesta kvällarna.

Motion: Löpbandet och trampmaskinen på Life Gym, precis bredvid vårt hotell, samt idogt promenerande till och från mässan.

Fråga: Exakt hur roligt tycker Björn Hellberg det är att signera? Nu har jag sett honom signerandes två, tre gånger på mindre än en månad. Hur orkar han?

Samt en rättelse: Tydligen somnade jag redan halv nio på lördagskvällen. Det finns vittnen. Följaktligen blev sömnkontot sista natten tolv (12!) timmar och inte elva, som jag trott. Som sagt: det borde finnas sömntävlingar att vinna och casha in på.

2 reaktion på “Bokmässan enligt Helena

  1. Hur kunde ni? Snyft! Även om jag är grovt partisk måste jag säga att det är en av de få montrar där man hittar något annorlunda. Resten är bara samma gamla svensk-anglo-deckare-feelgood-vampyr-kokböcker. Fast okej, det finns några andra bra montrar också…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>