Bäst och sämst

Åh, så snabbt man ramlar in i vardagen med snabba föräldrasamtal, automatkaffe (till skillnad från automatlatte, som man slapp göra själv), kaotiska musiklektioner, tågförseningar, snabba snigelpussar på perrongen, man reflekterar ”ska livet vara så här”?

Det är svårt att vara neutral så nära inpå mässan. Här är dock en snabb och kort bäst och sämst på Bokmässan 2007:

Bäst: som jag tjatar Klas Östergren, jag är bara så väldigt positivt överraskad över trevligheten. Nesser och Orback i all ära, men Östergren hade någonting så ouppnåligt över hela sin person, innan jag fick möjligheten att samtala läsning, läsningens framtid och sexigheten i Edda-berättelser. Min beundran inför hans språkkonster förminskades på intet sätt, men mitt begåvningskomplex mildrades, inte för att han visade sig vara mindre begåvad, utan för att han alltså var så väldigt trevlig. Nu ska jag läsa mer, mer, mer! Börjar bakifrån med ”Orkanpartyt”.

Sämst: farbröderna som hade så svårt med vårat namn. Särskilt han som redan tidigare uppmanat till Expressen-bojkott eftersom han anser att kvällstidningen är åldersrasister. Jag brukar ge människor både en och två och tre chanser, men det gäller bara de som ger mig minst en chans tillbaka. Människor som har åsikter om mig och vad jag gör utan att känna mig och veta vad de pratar om, har jag inte mycket till övers för. Dialog: ja, monolog: nej.

Jag startar gärna en dialog i höst.

/Johanna K

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *