JoL summerar Mässan

Bäst 1 : Att mina olika seminarier gick bra. Lättnad!! Och att det kom oväntat mycket folk till alla. Jag var alltid orolig att det skulle bli typ en ljudtekniker, ett par från förlaget, och så jag. Tack och lov var det många fler än så på plats! (Okej, det var inte speciellt oväntat att det skulle komma massa till det med Jonas H-K, han är ju en magnet och i sitt esse i såna här sammanhang. Men alla andra. Ja, och förutom Meg Cabot, det fattade jag ju, massa tonårstjejer. Så jag pratar väl egentligen mest om mitt första egna om boken.)

Bäst 2 : Varje gång jag fick mat. Haha. Men nästan.

Bäst 3 : Att gå runt i fyra dagar i en stor jäkla egoboost och få höra att ungefär allt jag gör är jättebra. Man vänjer sig lätt… Idag fick jag inte en enda applåd, ingen tog bilder av mig, jag skrev inte mitt namn i en enda bok, ingen sa att det var så kul att se mig. Hallå??! Och den där stora porträttbilden som hängde i taket, kan vi frakta den till min skola nu?
Ja, ni ser ju, total egoboost.

Bäst 4 : Att det var så många väldigt roliga, intressanta personer vi / jag fick prata med.

”Jobbigast” : Superroliga fester och kvällar som stal sömn.

Jobbigast 2 : Lördag på golvet nere i mässhallen. Är det så dåligt det här med att alla stockholmare står till höger i rulltrappan tex? Det är väl en jättefin tyst överenskommelse. Kan inte alla som vill gå i slow-mo gå till höger, vi andra tar mitten?

Mässans ”allright!” : Svitfesten.

Onödigaste : Att göra en Leila K med taxin första kvällen.

Svårast : Att få i sig nog med vatten.

Inköp : Mest frukt och vatten. (Och taxiresor.) Inga böcker, nope.

Bästa seminariet : Det med Åsa Larsson, Johan Theorin, Åke Smedberg om geografins betydelse för dem. Det var SÅ bra. Sa SÅ mycket direkt till MIG. Ni fattar.

Ångrar : Mm.. Inget?

Klädsel : Snygga klänningar, i olika färger.

Ont i fötterna på en skala : 7.

Träning : Blev bara en löptur. Hade önskat mer, men kände mig lite förkyld på ett konstigt mäss-dålig luft-vis. Nu har det såklart gått över.

Uppstart : Plocka äpplen-klubben, och att det alltid finns människor att diskutera träning med. Överallt. I like it. Och tom Murakami kan man diskutera överallt.

Thank you’s : Finaste förlaget, bästa bokhororna, läsigaste läsarna!

/ JoL

Bokmässan enligt Helena

Bäst: Mitt möte med Christine Falkenland. Förhandsvisningen av ”Låt den rätte komma in”. Hanif Kureishi. Carl-Henning Wijkmark. Våfflorna på hotellfrukosten. Alla intressanta seminarier. Att John Ajvide Lindqvist vann GP:s litteraturpris. Att få hänga med alla fina bokhoror flera dagar i rad. Bloggträffen på Incontro. Min eminenta roomie Johanna K.

Sämst: Trängseln, som stundtals var helt olidlig. Alla sega människor som envisades med att stanna upp och orsaka allmänt kaos på mässgolvet. Kan vi inte inrätta något slags system till nästa år? En fast lane eller motsvarande?

Favoritmonter: Uppsala English Bookshops monter. Livsfarlig ur ekonomisk synpunkt, men späckad med anglosaxisk måsteläsning. Hoppas ni inte missade de fina Penguin-muggarna! Måste även ge en eloge till Axess’ monter pga de ofantligt sköna sofforna.

Antal räkmackor: Två stycken, båda himmelska (no pun intended). Enligt servitören säljs ca 145 000 räkmackor på Heaven 23 per år. Hur många av dessa som säljs under bokmässan kunde han inte svara på.

Fysiska men: Röda, ömma axlar pga blytung dator. Svullna fötter och en och annan huvudvärksattack.

Snyggast: Malena Rydell är nästan surrealistiskt vacker, upptäckte jag när vi åkte hiss tillsammans. Och begåvad som få. Now that’s just greedy.

Roligast: Denise Mina.

Läskigast: Bob Hansson. Läskigare än Twin Peaks-BOB, nästan.

Sötaste paret: Herr och fru Ajvide. Alltid lika uppslukade av varandra, det är helt hjärtevärmande att se dem.

Största snackisen: Lizas agentbyte. Det ämnet höll i fyra dagar.

Största besvikelsen: Sigges svitfest. Sure, det var kul att bli bjuden, men väl på plats ville jag bara hem, bort från grupperingar, inbördes beundran och känslan av att vistas på nåder bland klassens coolaste. Helt obekväm stämning, fast felet kan ha varit åtminstone delvis mitt. I don’t do crowds, särskilt inte i kulturelitmiljö.

Ångrar 1: Att jag släpade med mitt schabrak till dator istället för att hålla till godo med de stationära datorerna i pressrummet.

Ångrar 2: Att jag helt glömde bort bokförlaget Tranans monter. Skulle ju bunkra Clarice Lispector och utomeuropeisk litt!

Läsning: 170 sidor ”The Lace Reader”. Inte så pjåkigt med tanke på att jag stöp i säng de flesta kvällarna.

Motion: Löpbandet och trampmaskinen på Life Gym, precis bredvid vårt hotell, samt idogt promenerande till och från mässan.

Fråga: Exakt hur roligt tycker Björn Hellberg det är att signera? Nu har jag sett honom signerandes två, tre gånger på mindre än en månad. Hur orkar han?

Samt en rättelse: Tydligen somnade jag redan halv nio på lördagskvällen. Det finns vittnen. Följaktligen blev sömnkontot sista natten tolv (12!) timmar och inte elva, som jag trott. Som sagt: det borde finnas sömntävlingar att vinna och casha in på.

Top of the pops med JohK

Bäst: Torsdagens galenskaper var klart roligast. Faktum var att de var så roliga att jag aldrig hittade formen igen. ”Låt den rätte komma in”-visningen på fredagen var fan-tas-tisk! Staffan Ulfstrands seminarium var förmodligen det mest intressanta, med andra ord det som jag snackat mest om efteråt (nyckelord: Darwin, ornament och anpassning). Middagen på Incorto var finfin. Magmaskinen på Life – gymmet bredvid hotellet – var grym. Liksom våfflorna till frukost.

Sämst: Att vi bodde så långt bort från mässan, att folk går så sakta, värmen och luften i mässhallen, att jag aldrig lär mig att jobba undan innan mässan, blodsockerfall och att varenda macka var beströdd av räkor.

Mat: Raviolin på Johanna Ls hotell. Annars åt jag mest bara middagar på mässan. Och bananer.

Dryck: Vatten, vatten, vatten! 

Klädsel: Svart klädsel. Jag är ingen färgfläkt i kulturvärlden, snarare ett svart hål.

Inköp: Sminkborttagning och läppglans från Damernas Världs monter.

Läsning: Litegrand i Joyce Carol Oates ”Dödgrävarens dotter”.

Lärdomar: Bär med ett kit av fruktsocker, vatten, anteckningsbok, pins, två tre knäckebröd, kontanter, mobiltelefon (med laddare) och minst 2 pennor. Med rätt mobiltelefon behövs ingen dator som ger röda axlar. Lämna mässan för lunch. Checka av vattenkranarna redan på torsdagen.

Mysterium: Våra bokhora-tischor har fortfarande inte kommit rätt.

Hurley: Jag är Bokhoras Hurley. Maximal otur omkring hela mässan. Men flygresorna gick bra.  

JoÖ summerar

Bäst: När Daniel kom ner på fredagen. Då gnuggade jag huvudet mot honom hela tiden, som en spanielvalp. Annars var det nog att jag hann med flera seminarier, bl a roligt med Jon Jefferson Klingberg och Bob Hansson. Det seminariet fick jag ut mycket av. Jag vill gå på ännu fler nästa år. Och sedan alla roliga människor man mötte här och där, t ex Incontroträffen som var fin.

Sämst: Att jag hade så ont i fötterna och inte några platta skor med mig. Och det är inte ens ett rookiemisstag, det är bara ren och skär fåfänga. Jag vet ju att jag får ont i mina platta fötter rätt så omgående.

Mat: Jordnötssmör. Jag åt en rostis med jordnötssmör i söndags morse och påmindes åter om varför jag en gång i tiden alltid önskade mig jordnötssmör i present när min moster kom på besök från Stockholm. Annat jag åt mycket av: ägg. Man kanske skulle kunna säga att frukosten var da shit.

Dryck: Två väldigt starka plastmuggsgroggar med päronvodka som jag svepte i Sigges svit. Jag tror de räddade oss från att sjunka in i koma. Istället blev kvällen väldigt rolig.

Klädsel: Färgglada klänningar som man såg tjock ut i på dagen och svarta klänningar som man såg smal ut i om natten.

Mera fötter: Jag stukade foten två gånger under torsdagskvällen. Det förtjänade jag.

Inköp: 3 Penguinmuggar och  en musikerbiografi. Härnäst ska jag sätta tänderna i Slashs liv.

Läsning: Hann med 1.5 bok samt senaste Filter.

Snackis: Liza Marklunds agenbyte. Förstås.

Lärdomar: Middag är livsnödvändigt. Hotell bör gärna ligga inuti mässan. Man ska ladda sin telefon varje morgon och sen varje kväll. Liksom sin dator. När man längtar efter hamburgare går det inte lika bra med en räkmacka på Heaven 23.

Nu är det grå tråkig måndag igen. And I love it!

Renskrivning

Bara för att bokmässan är över är inte jobbet det. Sitter nu och försöker renskriva min intervju med Jan Guillou som ska publiceras imorgon. Bakgrundssorlet från mässan gör att det nästan är omöjligt att höra vad vi säger på inspelningen. Tur nog är intervjun inte så superlång, men jag räknar inte med att komma i säng än på någon timme.

/Jessica

Två diskussioner

I taxi från Gothia till Park
Jessica: Undras om vi någonsin skulle kunna skaffa oss så många besökare som blondinbella har?
JoÖ: Nej, inte om vi inte börjar bära päls.

Inne på Park
JoÖ: Såg du att det var Agenten som försökte sno Jessicas stol?
Daniel: Agenten?
JoÖ: Ja, alltså Agenten.
Daniel: Men den där killen såg ju mest bara ut som en trollkarl?

Hem ljuva hem

JoÖ hemma i sin egen ljuva säng. It makes me happy.

Rörigt och många intryck och alldeles för lite sömn gör att jag avvaktar med min slutrapport några timmar. Jag köpte färre böcker i år än förra året (då 3, nu 1 + hittade en Åsa Linderborg i Parklobbyn = 2) men fler penguinmuggar (då 0, nu 3 + fick 1 gratis = 4).

Sedan förbannade jag de där Penguinmuggarna ganska mycket för min packning blev väldigt tilltufsad och ihopklämd för att få plats.

Nu är jag åter i vardagen, hallen är översvämmad av tidningar och jag har tvättid om en halvtimme. Ska tvätta alla mina fina färgglada klänningar, hänga in dem i garderoben och inte ta fram dem förrän det är dags för nästa kultursammankomst. Dvs någon gång nu i veckan, jag har för mig att det var något boksläpp jag ville gå på.

På flygplatsen

Fyra av fem bokhoror tar snart flyget hem. TV-kväll hägrar för de flesta av oss. Själv önskar jag mig mest av allt fotmassage, mässan har inte varit nådig mot mina stackars fossingar och ben.

Mässans bästa: att intervjua Alan Bennett.

Mässans sämsta: att jag inte åt någon middag på torsdagen.

Mässinköp: 3 Penguin-muggar och Alan Bennetts ”Untold Stories”.

Mässtransport: har nog aldrig åkt så mycket taxi, att bo på billigt hotell långt bort blev dyrt.

Antal räkmackor: bara två. Första var sjukt efterlängtad, andra rätt tråkig.

Antal glas vin: torsdag alltför många, fredag bara två, lördag lagom många.

Råd till mig själv på nästa mässa: ÄT MIDDAG varje dag. Det finns en grillkiosk vid entré  2, t.ex.  Ta med fler bekväma skor och bo på ett närmare hotell.

/Jessica

Plocka äpplen-klubben

En grej som spinnat off här från mässan är den nya facebook-gruppen ”Plocka äpplen”. Vi är 4 st potentiella medlemmar än så länge. Vi kommer att (börja) powerwalka runt Årstaviken. Det är mellan 4-7 km beroende på vem jag pratar med. Efter ett par veckor springer vi. Nästa år kutar vi ner till Gbg istället för att åka tåg / flyga. Typ.

Jag ska leka sträng pt och driva på. (Ni vet, som Paolo Roberto som är min förebild här.)
Karin ska stå för beskyddet mörka kvällar för hon har i princip svart bälte i karate.
Och sen är det två till som ska med. Ylva och Jessica. Nu är alla outade och ingen kan undanflykta sig. Nästa vecka börjar vi. Go go go, Plocka äpplen!

Kurslitteratur : Murakamis löparbok.

/ JoL

Jämlika barnböcker?

Jag har ju glömt att säga någonting om det intressanta seminariet jag var på i torsdags: ”Kan en barnbok vara jämställd?”. Moderatorn, Katti Hoflin, ville gärna att frågan ”Måste en barnbok vara jämställd?” skulle besvaras, men panelen* var ovilliga att svara ja eller nej. Hoflin verkade själv få rysningar av 70-talslitteraturen, som inte var rädd för att vara helt überpolitisk (jag föddes 3 dagar innan 80-talet, så what do I know?) och ville framhålla författarnas konstnärliga frihet. Jag höll till viss del med Kristina Henkel som menade att alla val man gör som författare till viss del är politiska, för även om man inte försöker skriva politiskt, blir det en politisk fråga eftersom man skriver om en viss föreställningsvärld, och att även normen är ett politiskt val (ja, allt är tydligen politik).

Jag tycker inte att en barnbok måste vara jämställd, mer än att en vuxenbok behöver vara det, men jag tycker att litteraturen för barn ofta speglar en viss typ av barn och att identifikation inte är nödvändigt jämt, men viktigt ibland (alltså, förstår ni hur jag menar där? Klart man kan ”resa i litteraturen” ibland – jag älskar ju att läsa om NY till exempel – men det finns ju en tjusning i att kunna identifiera sig med huvudpersonen i den bok man läser och det vore ju synd om man aldrig någonsin fick ta del av den upplevelsen).

Jag tycker inte att barnboken måste vara jämställd, men jag önskar att barnlitteraturen uppvisade fler verkligheter och att vuxna slutar vara så rädda för att vara goda förebilder för barn och också för att skriva om goda förebilder. Spegelneuronen har jag precis lärt mig är unik för vår art (och apor?) och det skulle inte skada om vi utnyttjade den lite oftare. Allting behöver inte vara antingen Pippi eller Olivia från Bolivia. Ibland kanske man kan skriva om någonting lite mitt emellan. Som kanske han Kenta och barbisarna (Pija Lindenbaum)?

* = panelen bestod av Per Gustavsson, Ana Udovic och Kristina Henkel.